Upphovsmannens rätt till verket

Upphovsrätten består av en ekonomisk rätt och en ideell rätt.

Ekonomisk rätt – förfoganderätten

Den ekonomiska rätten utgörs av upphovsmannens ensamrätt att förfoga över verket. Förfoganderätten är grunden till upphovsmannens rätt till ekonomisk ersättning och syftar till att främja det andliga skapandet och motivera till vidare skapande. Utan möjlighet till ersättning för sitt skapande har upphovsmannen svårt att klara försörjning. Förfoganderätten ger upphovsmannen ensamrätt att framställa exemplar av hela eller delar av verket i den teknik han väljer. Den innebär vidare en rätt att själv välja att göra sitt verk tillgängligt för allmänheten och sättet att göra det på. För att allmänheten ska ha tillfredställande tillgång till verk har emellertid vissa inskränkningar i upphovsmannens rätt ansetts vara påkallade.

Trots upphovsmannens ensamrätt att förfoga över sitt verk står det var och en fritt att översätta och bearbeta verk. En bearbetning kan bestå i en omarbetning av verk i samma konstart eller en överföring av verk från en konstart till en annan, t.ex. att en roman filmatiseras. Rätten att bearbeta och översätta ett verk begränsas av ensamrätten till originalverket. För att sprida och mångfaldiga bearbetningen/översättningen krävs tillstånd från upphovsmannen till originalet. För att skydd för bearbetningar och översättningar ska uppstå krävs att dessa är ett resultat av en individuell andligt skapande verksamhet och inte endast utgör mekaniska eller rutinmässiga ändringar. Uppstår ett nytt och självständigt verk i fri anslutning till ett äldre är emellertid upphovsrätten inte beroende av rätten till originalverket. Att inspireras av andra verk är tillåtet. Parodier, pastischer och travestier av verk har ansetts som självständiga verk trots att de är en form av bearbetning som nära följer originalverket.

Även samlingsverk som exempelvis antologier, diktsamlingar och vissa databaser kan erhålla verksskydd som samlingsverk beroende av om dessa uppnår verkshöjd. En sammanställning ska vara resultatet av en intellektuell, sovrande och redigerad verksamhet som ger sammanställningen särprägel. Ska en sådan förfogas över, t.ex. publiceras, krävs på samma sätt som för översättningar och bearbetningar tillstånd från upphovsmannen för respektive verk.

Ideell rätt – rätt att bli namngiven och fri från kränkningar

Den ideella rätten är av moralisk karaktär och knyter an till upphovsmannens personliga band till verket. Den består av en rätt för upphovsmannen att i samband med verket bli namngiven ”i den omfattning och på det sätt som god sed kräver” (3 § URL). Den branschpraxis på området som vuxit fram ska alltså vara vägledande. Av den följer bland annat att författaren ska anges på bokomslagen, att medverkande i filmer ska anges före eller efter filmen, att kompositören ska namnges på konserter.

Respekträtten är den ideella rättens andra del som erbjuder skydd mot kränkande ändringar av verket och skydd mot att verket sätts i ett sammanhang som är kränkande för upphovsmannen. Regeln är svåravgränsad; en alltför vid tolkning riskerar att kväva konstnärlig frihet och möjligheter att i skapandet utnyttja äldre verk.

Beteckningarna ekonomisk och ideell rätt ger idag inte en rättvis bild av rättigheternas värde och betydelse. I dag är även ekonomiska intressen framträdande i den ideella rätten, särskilt med tanke på hur viktig namngivelseplikten är för en upphovsmans renommé och renommé för ekonomisk framgång.

7 juli 2017