Krönika: Skolans styrning: Ekonomi eller pedagogik?

En god grundtanke bakom friskolereformen var att ge utrymme för en pedagogisk mångfald av idéburna skolor. I en webbartikel på Skola och Samhälle (21 okt 2011) framlägger Bengt Sundell klara siffror över hur andelen sådana icke vinstdrivande skolor har sjunkit från 2006 till 2009: Förskolor från 58 procent till 51 procent grundskolor från 52 procent till 47 procent, gymnasieskolor från 27 procent till 18 procent. I stället ägs en allt större andel av vinstdrivande bolag, ofta så kallade riskkapitalbolag. 23 av 25 riskkapitalbolag betalar inte någon skatt i Sverige – men man tar tydligen gärna emot svenska skattepengar för att, som vinster, flyttas utomlands. Eller för att bli privata vinstuttag av svenska ägare.

Illegal kopiering …

När pengarna och vinstintresset (läs: girigheten!) får dominera sätts ofta pedagogiken på undantag. Mot ekonomisk enfald har pedagogisk mångfald stått sig slätt. Lärare och läromedel utgör stora budgetbelopp, men är också de viktigaste ingredienserna i pedagogisk kompetens och kvalitet. Både i stort (riskkapital och stora bolag) och i smått (små skolor som kämpar för sin överlevnad) ser vi därför många exempel på usla lärarvillkor och brist på läromedel. Som en gemensam nämnare för dessa två: Lärare tvingas använda tid i kopieringsrummet i stället för med eleverna; tvingas alltså till lagbrott, som i slutänden drabbar oss läromedelsförfattare.

Ett exempel fick vi när DN (8 okt) berättade om en mindre friskola, där eleverna har särskilda behov – men saknar läromedel och behöriga lärare. Det fanns däremot 10 mkr i samlade vinster, som ägarna, efter nedgörande kritik av Skolinspektionen, fann för gott att flytta över till annat eget bolag. Enligt vad skolans lärare berättat för Skolinspektionen köpte man in ett exemplar av önskad lärobok i stället för klassuppsättningar! Det låter direkt tillrättalagt för illegal kopiering. Bra för vinsten – mindre bra för pedagogiken.

… eller legal kopiering enligt avtal

När det sedan gäller legal kopiering har Bonus Presskopia ett skolkopieringsavtal med SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) som följs upp i avtal med de enskilda kommunerna. Där finns respekt och förståelse för upphovsrättsligt skyddat material och samtidig medvetenhet om behovet att i undervisningen få kopiera efter begränsande regler. Sedan några år finns även ett ramavtal med Friskolornas Riksförbund – men där är uppföljningen hos enskilda friskolor och bolag sämre och mer grinig. Friskolorna omfattas inte av skolkopieringsavtalet mellan Bonus Presskopia och SKL utan varje friskola ska själv teckna avtal med Bonus Presskopia – vilket långtifrån alla gör!

Men även i den kommunala skolvärlden är det tyvärr vanligt att pengarna får styra över pedagogiken – på andra sätt. I en artikel i Upsala Nya Tidning (16 okt) ironiserar Ola Larsmo dråpligt träffande över skolpolitiker och skolbyråkrater som använder ett management-tänk, modernt på 80-talet, som grund för att leda skolan ”med kunden i centrum”. På en låtsas-marknad, där kommunen är både säljare och köpare, sätts så höga hyror att man inte har råd fullt ut med de speciallärare och skolbibliotek som skollagen kräver. Mot bakgrund av denna obildning är det en ödets ironi att just denna skolförvaltning ingår i något som officiellt heter ”Vård och bildning”.

Ändamålet helgar läromedlen

I denna ekonomismens obildning hyllas det som är billigt – eller helst ”gratis”. Men kvalitet, kunnande och kompetens – t. ex. lärare och läromedel – måste få kosta, annars underkänner utbildningsväsendet värdet av det man själv presterar. Det mesta av det som är gratis och lättillgängligt i ”fria” intressestyrda läromedel, på papper eller på nätet, står sig inte i en kvalitetsprövning mot de läro- och kursplaner som ska styra utbildningen.

Elever och studenter har rätt att kräva läromedel som ger en helhetsbild av ett kunskapsområde, en överblick över dess struktur. ”Gratisläromedel” hjälper inte heller särskilt ofta till att bygga upp samhällets värdegrund. Våra SLFF-medlemmar har däremot jobbat hårt med att anpassa läromedlen till de krav på internationalisering, miljöaspekter, historisk bakgrund, som finns i den målstyrda skolans kursplaner. Och våra medlemmars kursböcker på högskolan är kritiskt prövade i det vetenskapliga samhället.

Det är ett gammalt talesätt att ”ändamålet helgar medlen”. I ett (ända)målsstyrt utbildningssystem kan man gott påstå att ”ändamålen helgar läromedlen”!

21 november 2011

Jöran Enqvist ordförande