Krönika: En likvärdig skola!

Inför valåret 2014 vill många politiker göra sig hörda i den viktiga utbildningsdebatten och just ”skolan” är en het och särdeles angelägen fråga för alla partier, där ansvarsfrågan står högt på agendan.

I SLFF:s debatt Makten över skolan, i Almedalen, deltog bland annat Per Kornhall som är tidigare undervisningsråd på Skolverket, lärare och författare till den omskrivna boken Barnexperimentet – svensk skola i fritt fall. Boken handlar till stor del om hur misslyckad den svenska skolan är och det största skälet till varför, anser Kornhall, är kommunaliseringen som skedde av skolan år 1991. Kommunerna fick härefter det totala ansvaret för skolan. Staten skulle istället enbart ange de övergripande nationella målen för skolan.

Nationellt ansvarstagande

För medlemskåren i LR har det länge stått klart att kommunaliseringen som reform inte blev bra. I detta instämmer även många i SLFF:s medlemskår. Lärare som var aktiva under tidigt 1990-tal har blickat tillbaka på förändringsarbetet och ser kommunaliseringen av skolväsendet som ett stort svek, inte bara mot elever, lärare och skolchefer utan även mot vårt kunskapssamhälle i stort.

Vår ordförande Wiwi Ahlberg, som även är lärare på Kärrtorps gymnasium i Stockholm, var i debatten i Almedalen tydlig med att skolan behöver ett nationellt ansvarstagande för att få en likvärdig skola. Det ska inte spela någon roll var du bor eller växer upp. Även LR:s ordförande Bo Jansson talade i debatten om ett nationellt ansvarstagande ur perspektivet att den viktigaste frågan var att höja lönerna och förbättra arbetsvillkoren för lärarna. Men problemet är att LR befinner sig i en moment 22-situation gentemot arbetsgivaren.

De fackliga arbetsrättsliga förhandlingarna, som från arbetsgivarhåll sköts av Sveriges kommuner och landsting – SKL, säger att de inte kan tvinga kommunerna att höja lönerna. Och de enskilda kommunpolitikerna säger att de saknar tillräckligt med finansiella medel för att höja lönerna samt att de inte kan ta det nationella ansvaret för läraryrkets status.

Vad gäller riksdagspolitikerna så håller många av dem med om att lärarnas löner måste höjas, men de duckar för ansvarstagandet med hänvisning till att huvudmannaskapet sedan skolan kommunaliserades ligger hos de enskilda kommunerna.

Vad tycker de politiska partierna?

Tre riksdagspartier har tagit ställning för ett statligt huvudmannaskap: Folkpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Men samtliga riksdagspartier har en väljarmajoritet som är för ett statligt huvudmannaskap.

Enligt en väljarundersökning som LR låtit göra så är frågan om skolans huvudmannaskap inte alls en blockpolitisk fråga utan diskrepansen finns bland väljarna och partiföreträdarna.

I Almedalen kunde vi höra från flera riksdagsledamöter att stödet för ett nationellt ansvarstagande för skolan blir starkare, men att uppfattningen skilde sig mycket åt internt i de egna partileden. Att Lotta Edholm, skolborgarråd i Stockholm och FP-företrädare, i vår debatt talade om att hon är för en statlig skola är ingen nyhet, men att Tomas Tobé, skolpolitisk talesperson för Moderaterna och ordförande för utbildningsutskottet, svängt i uppfattningen och i Almedalen talade om att öka det nationella ansvaret är en nyhet.

Detta trots att hans partikollega Maria Stockhaus, moderat skolkommunalråd i Sollentuna och ordförande i SKL:s utbildningsberedning, i vår debatt sa att hon ”tycker det är naivt att tro att bara staten tar över skolan skulle alla problem lösas”. Men det är ett faktum att nästan sex av tio väljare anser att staten är den aktör som kan skapa förutsättningar för att skolorna ska bli likvärdiga.

Förutsättningar finns

Alla som gått i skolan eller är föräldrar till barn som går i skolan har åsikter om den. I stort sett varje dag kan vi läsa om skolan och på regeringens uppdrag arbetar professor Lars Lewin med en utredning om kommunaliseringens konsekvenser. Skolans kunskapsuppdrag måste präglas av likvärdighet! Men finns förutsättningarna för en likvärdig skola?

Ja, jag är benägen att tro det, bara vi kan enas om ett modernt huvudmannaskap för skolan, där vi tar ett enat gemensamt grepp om ansvaret för skolans finansiering samt för lärare och rektorer. För det krävs likvärdighet. Varje elev ska ha rätt till en likvärdig utbildning oberoende av var hon eller han bor. Även om det är ekonomiska ramar som oftast är det som begränsar lärarnas läromedelsval så måste lärarna ges rätt att beställa nya läroböcker i ämnet och nya digitala läromedel samt andra digitala hjälpmedel för att kunna bedriva en fullgod undervisning.

Kornhalls att göra-lista!

Kornhall avslutar ändå sin bok i dur genom sin ”Vad ska vi göra”-lista. Han vill att ”vi måste börja ta ett helhetsgrepp och förstå att huvudmannaskapet, läroplaner, läromedel, lärarutbildning, lärarlöner, kompetensutveckling med mera hänger ihop i ett enda system som måste byggas från grunden som en helhet utifrån skollagens krav”. Och som vår ordförande Wiwi Ahlberg sa i debatten: Lärare ska inte behöva välja mellan kompetensutveckling eller nya läromedel. De ska ha rätt till båda!

Jenny Lundström, Förbundsdirektör SLFF

25 mars 2014