Krönika: Juridik och pedagogik...

SLFF:s årsmöte slog nytt deltagarrekord – att god kvalitet lockar, kan ni som inte var där få en aning om när ni läser detta nummer av Manus. Vid årsmötet antogs en verksamhetsplan med lite ny inriktning. Vi har under några år arbetat mycket med tonvikt på upphovsrätt, avtal och annan juridik. Det ska vi fortsätta med! Men i verksamhetsplanen 2011 har vi också lagt en något större tyngdpunkt än tidigare på pedagogik och utbildningspolitik. Vi ser det inte som något ”antingen-eller”, utan vi måste slåss på bägge fronterna. Vi ska ägna oss åt både juridik och pedagogik.

Upphovsrätten – hot och möjligheter

Inom juridiken har upphovsrättsutredningen lett till ett hot och en möjlighet. Den del som behandlar utvidgade möjligheter till avtalslicenser – sådant som t.ex. våra stipendier ur Bonusmedlen bygger på – ger möjligheter till nya liknande framtida ersättningar och betalningsmodeller. Vid en framgångsrik uppvaktning hos justitieministern i våras av en delegation ledd av Bonus Presskopias ordförande Bengt Westerberg, utlovades att denna del ska prioriteras och i bästa fall har vi en lagändring på plats till årsskiftet.

Hotet finns i en annan del, där enmansutredaren i nyss framlagt slutförslag, i strid mot direktiven, framhärdar i att klart försämra upphovsmännens villkor när vi skriver avtal. Myten om att en författare, relativt okunnig om avtalsjuridik skulle vara jämbördig part med ett kapitalstarkt förlag med egen eller köpt tung juridisk expertis, den myten lever kvar bakom lagförslaget. Ett unisont ramaskri hörs från upphovsmannaorganisationerna – medan utredaren mot denna starka opinion menar att han föreslår ”stränga regler till förmån för upphovsmannen”. De ”stränga reglerna” är så gott som alla dispositiva, och kan alltså avtalas bort av den starkare parten. Och det vet vi av mångårig erfarenhet att förläggarna gör i sina förtryckta avtal. Hur enväldig och enfaldig får en enmansutredare vara?

Är läraren ett läromedel?

I SLFF:s verksamhetsplan hävdar vi bland annat ”att läromed­lens betydelse som bärare av samhällets värdegrund, samt som kunskapsförmedlare med särskild styrka i att ge struktur och helhetsuppfattning, är väsentliga uttryck för pedagogisk kvalitet.” Här finns mycket att göra. Skola och utbildning har debatterats flitigt på senare tid, men trots starka krav från lärare, föräldrar och elever glöms läromedel ofta av skolpolitikerna. De kostar ju pengar!

När läromedel poppar upp är det oftast i en pseudodebatt om böcker eller datorer – där det rätta svaret är: JA! …både-och! Om du ännu inte har besökt vår nya hemsida (www.slff.se), läs där gärna vår krönika, där vi ifrågasätter om Jan Björklund och IT-minister Anna-Karin Hatt verkligen sitter i samma regering! Och Jan Björklund har i en uppmärksammad artikel lite inskruvat utnämnt läraren till sitt viktigaste läromedel. Det blir väl billigare så? Vi trodde annars att lärare och elever är levande människor som utgör subjekten i en lärprocess, där man behöver olika verktyg/läromedel för att nå skolans mål. Får vi någonsin se Björklund på allvar ta upp läromedelsfrågan?

Forskning om läromedel

Till sist noterar vi en glädjande ökning av ansökningar till SLFF:s forskningsmedel om läromedel. Under första året 2009-2010 fick vårt då nya forskningsråd ett 20-tal ansökningar. Bara vid ansökningstillfället nu i april inkom ett 30-tal ansökningar!

7 juni 2011

Jöran Enqvist ordförande