Krönika: Varför är läromedel så viktiga?

SLFF deltog traditionsenligt i Almedalsveckan i juli 2015, där vi och läromedelsproducenterna Svenska Läromedel samarrangerade två på varandra följande debatter.

Den svenska skolan borde vara i världsklass. Men resultaten i PISA, OECD och i andra undersökningar visar att elevernas och studenternas kunskaper sjunkit under senare år. Samtidigt har kostnaderna ökat me­dan kostnaderna för läromedel minskat. Är det så att det finns ett samband mellan läsförståelse och tillgång på läromedel?

Ett svårt, men för oss ett ledande tema för vår debatt som hölls i Bildstenshallen på Gotlands museum. Många valde att komma och lyssna på oss – extra roligt med tanke på att konkurrensen är hård bland intressanta och bra debatter i Almedalen. Nästan 3 500 seminarier var registrerade i årets Almedalskalendarium – nästan lika många som under förra året, då det var valår. Deltagarantalet under Almedalsveckan räknades till 35 000. Påverkansmöjligheten är därför mycket god eftersom alla viktiga utbildningspolitiker, ministrar samt höga tjänstemän som till exempel generaldirektörer på statliga verk, är där. För oss i SLFF är det ett verkligt tillfälle att kavla upp ärmarna, jobba hårt och se till att de tar de – för oss i förbundet – viktiga utbildningspolitiska frågorna på största allvar.

Tuffa frågor

I vår debatt deltog SLFF:s ordförande Wiwi Ahlberg, Kirsti Hemmi, docent i matematikdidaktik, Mälardalens högskola, gästforskare Uppsala universitet och professor i de matematiska ämnenas didaktik, Åbo Akademi, Christer Nylander, vice ordförande i Utbildningsutskottet och riksdagsledamot för Folkpartiet liberalerna, Mats Pertoft, ordförande för Miljöpartiet i Stockholmsregionen, skolpolitisk talesperson samt tidigare riksdagsledamot för Mp. Debattledare var journalisten Pelle Thörnberg.

Kirsti Hemmi var först ut i debatten och tydlig med att läromedel är det viktigaste verktyget som en lärare har.

– En bra lärare behöver bra kvalitativa läromedel. Det är en viktig faktor för undervisningens kvalitet och likvärdighet, tydliggjorde hon. Kirsti är uppvuxen i Finland och kan med sina dubbla lärarexamina från Finland och Sverige dra intressanta jämförelser över de skillnader som finns mellan länderna. I Finland är det t.ex. viktigt att titta på läromedlens betydelse för hur eleven klarar skolan. I Kirstis specialämne matematik har det undersökts hur elever med olika läromedel klarar sig i förhållande till gällande kurs- och ämnesplan.

På en direkt fråga från debattledaren Pelle Thörnberg om det finns en koppling mellan elevers resultat och kvalitativa läromedel, svarade Kirsti att det finns beräkningar i PISA-undersökningen som visar på att trettio procent av de goda resultaten i skolan kan förklaras av tillgången på adekvata läromedel. Kirsti sa också att det är märkligt att Skolverket i sina allmänna råd om hur en lärare kan lägga upp sin lektion inte en enda gång nämner ordet läromedel. Och detsamma gäller även här för lärarutbildningen. En nybliven lärare behöver ju veta hur hen ska förhålla sig till läromedel.

– Det finns ett stort behov av att låta läromedelsförfattare, läromedelsproducenter och forskare delta i arbetet vid lärarutbildningen, avslutade Kirsti Hemmi.

Vår ordförande Wiwi Ahlberg kom med det krassa faktum att svenska skolor köper in hårdvara, d.v.s. en dator eller en läsplatta, för 1 770 kr per elev och år. Men köper dock bara in digitala läromedel för 27 kr per elev och år.

– Det räcker inte att tro att elever bara ska klara sig med datorer och läsplattor. Innehåll, d.v.s. digitala läromedel, krävs också om eleverna ska klara skolan med godkända resultat, tydliggjorde Wiwi.

Mot det påstående, som (nu före detta) Skolinspektionens generaldirektör Ann-Marie Begler tidigare yttrat: att det finns lärare som är alldeles för läromedelsberoende! volley-smashade Wiwi bollen direkt.

– Sådana uttalanden från en generaldirektör gör mig riktigt rädd! Och jämförs det med andra yrkesgrupper så skulle man även på fullt allvar kunna påstå att det finns läkare som är alltför stetoskopberoende eller att snickare som är totalberoende av sina hammare inte är bra. För lärare är läromedlet jätteviktigt, klargjorde Wiwi. En elev kostar cirka 90 000 kr per år, men av dessa går endast 500 kr per elev och år till läromedel. En ringa kostnad som självklart borde vara mycket högre, dundrade Wiwi.

Wiwi tog också upp att läsförståelse och tillgång på läromedel går hand i hand. Och minskad tillgång på läromedel i skolan är ett resultat av att läsförståelsen har sjunkit. Wiwi skulle helst se att skolan köper in ett läromedel i såväl tryckt som digital form till varje elev.

Politikernas svar

Folkpartisten Christer Nylander inledde sitt inlägg i debatten med att säga att hans parti startades av en läromedelsförfattare, nämligen Selma Lagerlöf. Hon fick i uppdrag av staten att skriva en lärobok i geografi. Dock påtalade Pelle Thörnberg att även om Selma Lagerlöf var såväl läromedelsförfattare som folkpartist så nämns i dagsläget inte ett ord om läromedel i Folkpartiets partiprogram. Detta gäller även för Miljöpartiets partiprogram – inte ett ord.

Christer Nylander var först ut med att svara att det här var pinsamt.

– Vi tycker verkligen att det är jätteviktigt att eleverna har tillgång till bra läromedel i skolan. Det är alldeles för lite pengar som går till läromedel, många skolor har inte ens tillgång till ett bibliotek. En lösning på detta är att staten får ansvar för skolan, menade Nylander.

Mats Pertoft svarade att han inte såg att det behövdes något skrivet i partiprogrammet eftersom det redan är huvudmännens d.v.s. skolornas ansvar att se till att det finns läromedel. Pertoft ansåg vidare att vi måste se till att lärarna får de ekonomiska resurser som de behöver för att köpa in läromedel. Han skulle också ta med sig frågan till utbildningsminister Gustav Fridolin, om att göra något åt den negativa inställning till läromedel som vissa tyvärr har och som Wiwi Ahlberg tog upp i debatten.

Ordförande svarar

Det är viktigt att respektera läromedelsförfattandet och att vi är en yrkeskår, replikerade Wiwi Ahlberg.

– Vi, läromedelsförfattarna är proffs på att skriva. Vi är ämneskunniga och vi är också proffs på att tolka Skolverkets inte sällan svårtolkade läro-, ämnes- och kursplaner. Men vi borde ges möjlighet att delta i arbetet i samband med att dessa tas fram. Det är ett absolut krav och det skulle ge en större legitimitet och respekt för såväl vårt arbete som för Skolverkets läro-, ämnes- och kursplaner, fortsatte Wiwi.

– Att öronmärka pengar för läromedel i skolans budget är också ett sätt att legitimera och garantera en likvärdig skola. Det ska inte spela någon roll i vilken kommun man bor i, varje elev har rätt till kvalitativa läromedel. Därför behövs ett ökat statligt ansvar för skolan och en öronmärkning för läromedel i skolan, avslutade Wiwi.

Varför behöver skolan en digital strategi?

I efterföljande debatt, som läromedelsproducenterna Svenska Läromedel satt samman, debatterades hur digitaliseringens kunskapspotential ska tas tillvara. Skolorna i Sverige digitaliseras i snabb takt och de flesta elever har en egen dator, men digitaliseringen ser olika ut på varje skola. I Danmark har det beslutats om en statlig ekonomisk satsning på skolornas digitalisering och däri ingår även satsning på digitala läromedel. Från läromedelsförfattarnas och läromedelsförlagens håll skulle vi gärna se en nationell strategi för detta även i Sverige.

Jenny Lundström, förbundsdirektör SLFF

9 december 2016